EON

Navigera

3.2- In i fästet
Rollpersonerna sover åter över i Hallarna, men hämtas på morgonen av Rhozons tjänare, Elhoz kvickfot. Han för dem till den inre porten, där vakterna kontrollerar hans passersedel, samt frågar ut rp om deras inbjudan och ärende.
Om allt går som det ska öppnas portarna och den långa färden in i berget tar sin början. Slutmålet är en större bostad i den Gamla staden, som ligger närmast Handelshallarna. Efter att ha följt den 1,60 meter höga gången från portarna någon timme, anländer man till stadens huvudtorg:

Ni kryper otröstligt framåt. Trängslen och mörkret lägger sig runt era hjärtan och kväver all glädje. Ni begriper inte hur någon levande varelse kan leva här nere i bergens djup. Er tidsuppfattning är satt ur spel. Ni är svetta, trötta och skitiga, och det är endast skenet från Elhozs lykta som guppar framför som gör att ni överhuvudtaget har en uppfattning om att ni rör er framåt. Elhoz går, men ni ömsom kryper, ömsom hukar er fram.
Det är kanske inte konstigt att han låter smått road när han plötsligen tar till orda: "Nu ska ni få se något som ni aldrig sett förut…Khazim-Renk-Ghors äldsta torg!" Med stolthet i stegen fortsätter han framåt, och snart skymtar ni andra ljus, förutom dvärgens lykta, framför er. Gången blir sakta större, och snart kan ni gå rakt utan problem.

Plötsligt försvinner väggarna och taket runt omkring er, och ni befinner er till er stora förvåning på en bred och fantastiskt vacker stenbro som sträcker sig till synes oändligt långt bort. Runt omkring er breder en helt enormt stor grottsal ut sig. Längs väggar och tak, mycket långt borta blinkar ljuset från vad som måste vara eldar eller facklor, och långt nedanför er ser ni gator som leder in mellan höga pelare och trappor.
Ni ser rörelse där nere, folk som går omkring i en aldrig sinande ström, dvärgar. Över allt ser ni skulpturer och reliefer. Till och med räcket som hindrar er från att falla ner är otroligt vackert ornamenterat, och varje stenplatta som ni går på har ett unikt mönster eller en bild. Det glimmar av ädla metaller från väggarna, och många av statyerna här har detaljer av guld eller silver. Längre fram på bron ser ni ett trapphus som ni sakta och med gapande munnar närmar er, och ni lägger även märke till flera andra broar som sträcker sig både över er, under er och vid sidan av er. Vissa är smala, och andra nästan lika stora som den här.

Ert stirrande avbryts när en barsk dvärgaröst når era öron: "Nå, vad gör ni utombergingar här då?"
Framför er står vad ni förmodar är en vaktkapten, med långt tjockt skägg och barsk uppsyn, ringbrynja och en stor och vass yxa i bältet.

När rp förklarat sitt ärende (Elhoz hjäper till om det behövs), släpps de in i trapphuset, och Elhoz leder dem nedåt, till bottenvåningen. Torget är enormt, och totalt omöjligt att överblicka när man är på marken. Över allt finns bodar, statyer, fontäner, och pelare, samt massor, massor av dvärgar. Vissa har vagnar med malm eller varor, andra köpslår, vissa här bråttom, andra är klädda i kåpor och verkar vara präster… osv, osv.

Elhoz leder vidare, mot en av utgångarna (väster, om nu någon rp märker något), och sedan tar gångkravlandet vid igen. De färdas hela tiden neråt i trappor, och norrut i gångar, men det dröjer inte alls länge innan rp är helt säkra på att de aldrig skulle hitta tillbaka igen.
Längs gångarna finns med gämna mellanrum dörrar med runor på (nummer). Rp passerar ett par midre torg till, och även om de inte är lika stora är nästan lika imponerande. Slutligen stannar Elhoz i en gång vid en dörr, och knackar på. Dörren öppnas och rp stiger in. De har kommit till familjen Zhyrkhs residens.

Intermezzo- Residensen
Zhyrkhs residens är, liksom andra dvärgfamiljers, relativt liten och effektiv. Här finns en stor matsal, fyra sovrum (endast ett (ett dubbelrum)är upptaget nu. Ett var Thozons, två var hans syskons, men de har flyttat ut. Kvar bor alltså Rhozon och hans fru, Urzhan), ett Vontaraltare samt ett litet kök. Alla rummen avskiljs från varandra med draperier, och det finns alltså inga dörrar förutom ytterdörren. Alla möbler, väggar, tak och golv är av sten. Vackra border pryder väggarna, föreställande scener ur Ghorkrönikan.

När rp kommer hit hälsas de av Rhozon den kvicke, och inkvarteras två i varje sovrum, en på madrass och en i sängen.
Middag serveras: salt dvärgabröd, sötaktig och mör gruvbeststek, svampstuvning och Khazimer (mörkt överjäst öl som är billigare än Kvasr, måltidsdryck!). Rhozon frågar var de kommer ifrån, och vad de tycker om Khazim-Renk-Ghor. Men i övrigt sägs det inte så mycket. Dvärgar kallpratar inte!
Efter maten delar alla på en bägare Kvasr, och Rhozon tackar än en gång rp för att de tog tillbaka hans son till honom, samt frågar om vad de har tänkt sig för kompensation. Han kan ordna fram vapen, rustningar och annat som finns i fästet (vilket tar ungefär en dag, om det inte rör sig om något speciellt), samt förstås pengar. Runt tio guldkronor per rp (eller ting motsvarande detta värde) är han villig att sträcka sig till.
Därefter drar sig alla tillbaka för att förbereda sig för begravningen.

3.3- Begravningen
Rp är ganska trötta efter den långa vandringen hit, och de blir kanske ganska bestörta när det visar sig att detta bara är början.
Nu ska nämligen Rhozon samt alla Thozons nära släktingar och vänner, samt en Vontarpräst (in alles runt 30 dvärgar plus rp) bära Thozons kropp, och de saker han ska ha med sig i graven (vilket inte är lite), ner till gravgången där hans sista viloplats är belägen.
Färden är sisådär en mil lång, varav det mesta är nedåt. Längs vägen passerar man resten av den Gamla staden, åker hiss väldigt länge, samt går genom ändlösa gruvgångar där ljudet av hackor och malmvagnar ekar längs väggarna.
Enstaka arbetare stöter man på, liksom en svamgång där några odlare sköter om sina grödor. Färden tar (tack vare hissfärden) inte mer än ett par timmar, och slutligen kommer sällskapet fram till en väldigt mörk och tyst sidogång som verkar helt övergiven.
Endast Vontarprästen bär en svag oljelykta när man träder in, så för rp kommer begravningen för alltid att vara ett ganska diffust minne:

Ni går försiktigt in i gången. Det är mycket mörkt, men i skenet från prästens lilla lykta anar ni att väggarna är täckta av uthuggna stenblock som verkar täcka små alkover.
Processionen fortsätter framåt i några minuter, för att slutligen stanna vid en alkov som inte är täckt. Thozon den sluges illa åtgångna lik läggs ner på marken, och en efter en passerar dvärgarna framför er förbi, stannar till vid den döde och mummlar några ord, och fortsätter sedan in i gången. [rp går också förbi]

När alla passerat lyfter några av dvärgarna upp liket och lägger in det i alkoven, sedan tar de upp det stenblock han bars hit på och sätter det i öppningen så att graven försluts. Nu träder prästen åter fram och mässar vad som låter som en kort bön.
Allt verkar vara över, och långsamt stegar hela sällskapet ut ur gravgången igen…

Alla tar sig uppåt igen. Först tysta, men efter hand pratas det mer och mer omkring rp.
Vissa av dvärgarna slänger nyfikna blickar åt rps håll. Man kommer så småningom upp till Rhozons residens igen, och gravölet tar sin början.

3.3- Gravölet
Se dvärgar för närmare beskrivning över hur dvärgiskt gravöl går till.
Rp placeras långt till vänster på bordet, bredvid en ganska ung dvärg klädd i kåpa och med renrakade kinder och välansat skägg. Han ser inte ut att känna någon av de andra närvarande, och tar upp en konversation med rp efter en stund.
Detta är Ashik (se bakgrund ovan, slp, samt dvärgar s.88), ursprunget till allt rp varit med om sedan äventyret började.
Ashik är mycket road av diskussioner, så rp kommer att ha fullt upp mellan talen och allt Kvasr (som för övrigt är av mycket god kvalite). Men Ashik försöker också lura ut hur det gick till när rp fann Thozon, och han är speciellt intresserad av om Thozon talade till dem, eller om de hittade några dokument på hans person.
Om Ashik här talas om alvernas snokande, blir han lätt upprörd och oroad. Om rp visar dokumentet för Ashik (eller om de tidigare överlämnat det till Rhozon) kommer Ashik att bli aningen deprimerad och ovillig att fortsätta konversationen. Kort därefter håller han ett långt tal på Rukh (om rp kan språket förstår de att det handlar om Drezin och Ghor, att låta det gamla falla i glömska, och att kunna förlåta. Ashik ber helt enkelt Rhozon om förlåtelse för oförätten, samt för den smärta han orsakat huset nu igen), som direkt replikeras av Rhozon (som talar om att sanningen alltid har ett pris, och att vägen till förlåtelse är mycket lång, men att enskillda individer inte kan dömmas genom ett helt släktes gärningar, mao. Ashik hålls inte i skuld för hela Drezins gärningar).
Sl bör försöka se till att rp får ett ganska gott intryck av Ashik, så att de är benägna att hjälpa honom senare i äventyret.

Festen fortsätter mycket länge, för det är många som ska hålla tal, och mycket Kvasr som ska drickas. Håll för all del koll på hur mycket rp dricker… ;)
Långt fram på småtimmarna lullar så alla hem eller i säng. Rp sover hos Rhozon.