[1] [2] [3] [4] [5] Ladda ner Äventyrsförslagen i Word 7.0format: advkort.zip (15 Kb) Apostus med komplikation Alverna i den lilla byn Naluni, strax öster om Jarla (se modulen med samma namn) är oroliga: Deras ?granne?, Taupen Apostus, har inte kommit in till byn för att köpa förnödenheter på två veckor nu? De fruktar att de beryktade trollen i Svarta Skogen tagit honom, och när rollpersonerna (av någon anledning, t.ex. för att de vill köpa konglegat) kommer inridandes i byn tillfrågas de av Nivessin om de inte kan tänka sig att vandra in i skogen till den gamle Taupens stuga, bara för att se så att allt står rätt till? Äventyret: Alverna kan berätta om vägen till Apostus hus, men de har aldrig varit där själva. Rollpersonerna kommer dock snart att finns stigen, och de börjar ta sig in i Svarta Skogen? Vad som i själva verket hänt är att Apostus i en av sina nyligen inköpta historieböcker fann en intressant not om ett åldrigt tempel som enligt boken ska ha legat i trakten kring bergen sydöst om Naluni. Som den handlingens man han är så gav sig Apostus av, efter det att han bett Ykkr (vättekungen) att försvara stugan mot inkräktare. Dock glömde han förstås att säga till alverna i Naluni som han vanligtvis brukar. Vättekungen Ykkr har, som det berättas i Jarla satt sitt märke ovan Apostus stugas dörr, och han tar sitt fredande på allvar. Så när vättarna märkte att Apostus var borta gick de på Ykkrs befallning ?man ur huse? och håller nu vakt över stugan. De har dessutom placerat ut fällor (nnerfallande nät, gropar man kan vricka fötterna i, vässade pinnar under lövhögar mm., mm.) längs stigen till stugan, och de är fast beslutna om att försvara stugan mot inkräktare (dvs. äventyrarna). Till en början visar sig inte vättarna, utan låter fällorna göra sitt. Rollpersonerna hör kanske några ljud, går i några fällor och ser några spår, och blir förmodligen uppskrämda värre? När rollpersonerna blivit lagom försvagade (enligt Ykkrs förmenande) eller när de når fram till stugan tänker vättarna träda fram för att mota iväg inkräktarna. Nu ha rollpersonerna chansen att förklara vad de gör här, och om de lyckas få Ykkr att förstå att något kan ha hänt Apostus kommer han att tala om vad han vet, nämligen att Apostus skulle resa till bergen öster om alvbyn. Vad han skulle göra där vet inte Ykkr. Rollpersonerna måste nu lokalisera Apostus i bergen. Om de saknar motivation för detta kommer dels Ykkr visa sin oro (Apostus har varit borta i två veckor), och likaså alverna. Efter lite frågor hos den Ashariska urbefolkningen eller hos de ensliga bondgårdarna öster om Naluni kan de få veta att Apostos förmodlgien trätt in i den fruktade ?Dödens ravin?. Denna har fått sitt namn eftersom något hemskt lever i ravinen, och boskap som kommit för nära har försvunnit. Det hörs ofta hemska vrål från ravinen, och den likställs i allmänhet med döden bland lokalbefolkningen. Ravinen bebos mycket riktigt av ett hemskt monster- en Kimera, som håller till i ravinens yttre del. Apostus har också mycket riktigt gått in i ravinen, men då han äger förmågan att teleportera sig så har inte Kimeran kommit åt honom. På sin väg mot ravinens innersta (där Apostus håller till och undersöker den gamla ruinen), kommer rollpersonerna att höra Kimerans hemska skrik, och de kanske ser några stenar falla från en av ravinens väggar... Här och var ligger skeletten från boskap, och kanske även från någon humanoid. Slutligen kommer rollpersonerna fram till ruinen och hittar Apostus. Han blir måttligt glad över att se dem, eftersom han endast kan teleportera sig själv? När rollpersonerna berättar varför de kommit blir han mycket irriterad på sig själv för att han glömt berätta för alverna var han skulle, och går därför med på att hjälpa rollpersonerna ta sig ut. Nu följer en spännande katt- och råttalek med Kimeran, och med Apostus hjälp kanske rollpersonerna kan ta sig ut med livet i behåll?