EON

Navigera

Den utvecklade Mundanska uppfattningen
Det är nog inte fel att påstå att det innebar dåliga odds att födas i Mundanas värld. Särskillt svårt är det första levnadsåret.
Gällande det ofta svältdrabbade Asharien så beräknade den kände geografen Murimik att uppskattningsvis var fjärde nyfödd dog före ett års ålder. Ytterliggare en fjärdedel nådde aldrig tio års ålder. Orsaken till denna höga dödlighet antags vara undermålig och fattig föda.
Beträffande vuxna kvinnor och män gäller snarast att långvarigt kroppsarbete och medföljande bräcklighet förr eller senare tar ut sin rätt. Med andra ord är sjukdom en del av vardagen så för en beslutsam helare, apotekare eller vis gumma så finns det silver att tjäna.

Läkekonsten i Asharia grundar sig framförallt på de fyra kadinalsafterna - blod, slem, galla och avföring. De två sistnämnda omtalas även i lärda kretsar såsom grön respektive svart galla.
Alla former av sjukdom eller ohälsa beror på att just dessa livsvätskor befinner sig i någon form av obalans.
För att komma till rätta med den olyckliges hälsa gör man således bäst i att tömma ut lite av safterna ur kroppen.

Att bota sjukdomar genom att öka mängden av en viss saft i kroppen, säg exempelvis att skapa nytt blod efter en kraftig blodsförlust, är dock uteslutande betingat för gudar och magi. Det är sant som det är sagt, en god handpåläggning är aldrig utav ondo.
Men även vissa medicinalväxter och alkemiska produkter sägs ha denna effekt, eller snarare gäller att de kan påskynda kroppens egen läkning, även om vissa av ingredienserna som kan förekomma är minst sagt tveksamma.
Dock förekommer det allt som oftast att dessa intags felaktigt såväl som till metod som till styrka.

Hur tömmer man då en patient på de överflödiga safterna?
Till de absolut vanligaste behandlingarna hör åderlåtning, kräkmedel och lavemang, men ibland är dessa tre fenomenala behandlingsmetoder ej tillräckliga utan den kunnige måste dessvärre ta till kniven för att komma till rätta med den aktuella åkomman.
Men misströsta ej, ty längs de större handelslederna färdas en å annan kringresande kirurg som av en eller annan anledning tvingats till att ge sig ut på resande fot för att på så vis upprätthålla sin egen goda hälsa. För en summa pengar kan dessa operera vissa åkommer såsom bråck eller kallbrand.

Innan läkaren eller apotekaren kan behandla sin patient måste en rätt diagnos ställas. Till sin hjälp har yrkesmannen sina egna sinnen.
Genom att smaka på safterna eller lukta på den svarta gallan såväl som med en tränad blick skåda, och med skickliga (men allt som oftast hårda) nypor klämma på, patientens kropp för att upptäcka kända symptom, kan man på ett enkelt vis avgöra vilken av kardinalsafterna som kan tänkas finnas i alltför rikliga proportioner.

Usâmas berättelse
Nedan följer en historisk skildring av ett möte mellan två synsätt (mötet mellan arabisk och frankisk sjukvård). Det är den arabiske riddaren från mitten av 1100-talet, Usâma, som återger vad hans farbror berättat för honom:

"En frankisk furste skrev till min farbror och bad honom skicka en läkare för att behandla några av hans underlydande, som var sjuka. Min farbror sände en kristen (arab) vid namn Thâbit. Efter bara tio dagar kom han tillbaka, och vi sade:
- Du botade dem fort.
Då berättade han:
De förde mig till en riddare, som hade en böld på benet, och en kvinna, som hade lungsot. Jag lade ett grötomslag på benet, och bölden gick upp och började läkas. Jag ordinerade en renande och stärkande diet för kvinnan. Sedan kom en frankisk läkare och sade:
- Den här mannen har ingen aning om hur man botar folk.
Han vände sig till riddaren och sade:
- Vill du hellre leva med ett ben eller vill du dö med två?
När riddaren svararde, att han föredrog att leva med ett, skickade han efter en stark man och en skarp yxa.

De anlände, och jag stod bredvid och såg på. Läkaren lade benet på en träkubb och sade till mannen:
- Hugg ett kraftigt hugg!
Och inför mina ögon högg mannen ett hugg och sedan ett till, eftersom det första inte var tillräckligt. Märgen sprutade ut ur benet, och patienten dog omedelbart.

Sedan undersökte läkaren kvinnan och sade:
- Hon har en ond ande i huvudet, som är förälskad i henne - klipp av henne håret!
Så skedde, och hon började åter äta sin vanliga frankiska mat - vitlök och senap - som förvärrade hennes sjukdom.
- Den onda anden har trängt in i hennes hjärna, förklarade läkaren.
Han tog en en rakkniv och skar ett kors på hennes huvud och avlägsnade benet, så att insidan av skallen frilades. Denna gned han med salt, och kvinnan dog omedelbart.

Nu frågade jag. om de behövde mig vidare, och då de inte gjorde det, begav jag mig i väg efter att ha lärt känna medicinska metoder som dittils varit mig främmande."

Så vad kan äventyraren lära sig av denna text?
Bara för att RP klarat sig med alla lemmar i behåll efter en blodflytande strid, finns det ingen garanti för att han eller hon skall få behålla dessa efter läkarens besök.
Med andra ord varför inte låta spelarna i din grupp möta en SLP som den frankiske läkaren ovan. Ett tips är att låta spelarna testa sin övertygelse mot TRO, för att på så vis testa deras religösa övertygelse när det kommer till onda andar som tenderar att förälska sig i äventyrare...

Dessa eminenta bidrag skickades till The Dreaming av Ygge.