Historiskt sett utvecklades
rollspelen under 70-talet, ur militära strategispel.
Man sökte realism på en "lägre" nivå och därför blev de trupper som symboliserades av
markörerna snart mindre och mindre; strategispelen blev mer detaljerade.
Slutligen kombinerades detta med inspiration från Tolkiens "Sagan om Ringen",
och man hade världens första rollspel - Dungeons And Dragons.
Denna historik kan tjäna som inkörsport till en förklaring av vad rollspel är.
De flesta vet vad spel som Risk eller Schack går ut på. Man kan se på dessa spel som om de
berättade historien om ett slag. Men historier kan berättas ur många olika synvinklar;
berättelsen om den enskilda gruppen, kanske ansvariga för en av kanonerna hos en av
Jagarna i Risk - detta är rollspelens perspektiv i Risk.
Ett rollspel har men andra ord två huvudegenskaper, hämtade från olika håll;
regelsystem från stategispelen och ett litet eller subjektivistiskt perspektiv, likt det
som förekommer i romaner och annan skönlitteratur. Vad leder den här blandningen till?
Man kan säga så här; frihet i tanken, men reglering i utförandet av tanken.
Precis som i verkligheten kan rollspersonerna vilja utföra vissa saker, och precis som
i verkligheten sätter rollspersonens värld gränserna för vad som faktiskt går att utföra.
Man har alltså regler för att ge ett motstånd eller bollplank åt rollpersonen
(såväl som spelaren bakom denne).
Rollpersonen? Utvecklingen från 70-talets strategispel ledde så småningom
fram till ett system där varje enskild soldat hade vissa egenskaper, som talade om hur bra han
var på att vara soldat och hur bra utrustad, motivierad osv. han var. Detta är i princip vad
en rollsperson är i ett enkelt rollspel. Om man lägger till en humanistisk syn (som kommer
från litteraturen) på människan, så ska rollpersonen vara unik - ha en personlighet, och
dessutom ha individuella mål, som beror på sådana saker som rollpersonens plats i den verklighet
han eller hon lever, rollpersonens förutsättningar och en del andra faktorer.
Till skillnad från soldaten vars enda mål är att lyda order, så kan rollpersonen vara en
individ i en väld som är väsenskilld från vår egen, och på så sätt bli en nästan levande varelse...
Det finns ett otal aspekter på rollspel som inte har tagits upp här; tex.
kan man se rollspel som gruppvis fantasier, ett arv såväl från soldatgruppen som från dramatiken.
Man kan diskutera rollspelens olika utvecklingsvägar - fantasy, cyberpunk, skräck, agent.
Man kan problematisera begreppen genom att se på den effekt på de spelande som rollspelen har
- denna torde med största sannolikhet vara positiv i de flesta fall, eftersom rollspel är en
utpräglat social och sammarbetspositiv syssla som utvecklar kommunikationsfärdigheter såväl
som empati hos spelarna. Det finns mycket att tala om och undersöka, men jag hoppas att
denna artikel fört er en liten bit på vägen mot förståelse av rollspelens universum...