Vi börjar med grunderna: Rollspel är ett sällskapsspel. I alla fall är den sortens rollspel som jag sysslar med (dvs. med penna, papper och tärningar) det. Ett sällskapsspel alltså, men ett som inkorporerar element från teater och strategispel. För att spela rollspel så behöver man vanligen alltså först och främst några vänner (mellan tre och fem brukar vara lagom), pennor, papper och tärningar (tiosidiga när det gäller Irea Ensis). I gruppen är alla s.k. spelare utom en. Denna sista person är istället spelledare. Spelledaren är, som namnet antyder den som leder spelet, medan spelarna är deltagare. Varje spelare har en rollperson. Rollpersonen är lite som en spelpjäs i schack, den är helt enkelt spelarens verktyg i spelet. Rollpersonen har vissa egenskaper, som kan jämföras med de olika schackpjäsernas egenskaper. Spelledaren har ingen rollperson (den stackaren). Istället sköter han den s.k. spelvärlden. Spelvärlden (och det är förmodligen här det svåra kommer) är den plats rollpersonerna befinner sig på (och liknar på så sätt brädet i schack). I Irea Ensis befinner sig alla rollpersoner i världen Irea, som är en sagovärld, men det finns många andra typer av världar som andra rollspel behandlar, t.ex. fiktiva framtidsvärldar eller modifierade nutidsvärldar. Det är spelledarens uppgift att tala om för spelarna vad deras rollpersoner ser och hör, vilka personer de möter och så vidare. Spelarnas uppgift, å andra sidan, är att tala om för spelledaren vad deras rollpersoner gör, vad de säger, med mera, varefter spelledaren avgör effekterna av rollpersonernas handlingar. Men nog skrivet, vi tar ett spelexempel istället: Till vårt spelmöte samlas fyra personer, Anders, Nicklas, Ygge och Madde. Ygge ska vara spelledare, de andra spelare. Var och en av spelarna har tidigare tillverkat var sin rollperson: Ulme (Nicklas), som är en hårig och storväxt soldat från norra örikena. Han är ute på upptäcksresa och han för tillfället tagit tjänst hos Rentar som livvakt. Han förstår inte så mycket av söderns folk, och är ganska sur för det.

Rentar (Anders), som är en studerande liten herre, och tillika välrenomerad magiker med diverse kontakter med varelser från andra dimensioner. Varifrån han kommer är det ingen som vet. Illoria (Madde), som är en olycksalig kvinna, som tidigt lärde sig att livet var hårt. Hennes liv har ägnats åt en kamp för att överleva i det fjärran Mazn, och där tvingades hon tidigt lära sig stjäla för att få något alls. Kort sagt är hon en tjuv. Spelledaren (Sl) talar om för spelarna att de befinner sig ombord på kustseglaren "Kaladar" på väg till den legendariska handelsstaden "Söderns port". De har varit på sjön i två dagar nu, och haft god vind, så de kommer förmodligen att komma fram under morgondagen. Nu börjar spelet: Anders: Jag håller mig i min lilla hytt, och läser noga igenom min bok om Ulfven, vargarnas skyddsande, som jag köpte förra gången. Jag muttrar något om att "vi borde ju ut i vilkmarken istället, så att jag får experimentera med det här..." Sl: Det kan du göra. Men hytten är liten, och matroserna är inte direkt tystlåtna av sig... Illoria, du får en hel del lystna blickar från en av sjömännen på båten, hur reagarar du på det? Madde: "Vill du smaka på kniven din orakade luns!" Sl: "Nej, men du kanske vill smaka på min?... den är inte lika vass..." Madde: Argh, snuskgubbe!... Jag sparkar honom på smalbenet! Sl: Okej *rullar några tärningar och läser av resultaten*, du ger honom en rejäl beta, hans ansikte blir rött av ilska, och han drar faktiskt fram en dolk ur bältet... Han verkar oerhört förbannad... Nicklas: Ser jag detta? Sl: Jodå, du står ett par meter bort, vid relingen och luftar dig... Nicklas: Jag vänder mig mot sjömannen... "Rrrrrr...", och fingrar på min yxa... Madde: Jag håller handen på min dolk, men jag drar den inte... "Om du vill kan vi gå och tala med kapten om det här..." Sl: "Argh... Jävla fruntimmer!" muttrar sjömannen, men han vänder sig om och haltar iväg... Madde: (Vänder sig mot Nicklas) "Och vad glor du på då, din orakade luns?"